Det blev lite tårta kvar
men nu är den slut. Arvid och Daniel är i stan och jag hittade en halv jordgubbsmarrängkolatårta i kylen...Arvid fyllde 4 år igår och vi kan inte ha tårtor i kylen hur länge som helst.
Sparris har husarrest, det är buren som gäller och enbart skrittpromenader, han har en vrickad tå och skall vara stiiiiilla. Inte helt enkelt att förklara för en 4 månaders valp... Imorgon ska han praktisera med My och Harry på veterinärstationen i Borensberg, vi andra i familjen ska åka till Astrid Lindgrens Värld och med den halta tassen är det bättre att han är lite mera i stillhet än vad han skulle varit om han hälsat på i Katthult och Villa Villerkulla!!
Bibbi går i hagen nu med de andra, med betesreducerare på sig. Hur hårt jag än sätter den så får hon av sig den, nu sitter det en extrarem från "nosgrimman", upp mellan ögonen, bak mellan öronen och fäst i "nackremmen", får se hur länge det sitter, magen verkar inte försvinna iaf...={ grrrrr!!
De stora ankorna, Alice och Ankice, har börjat värpa igen, ett ägg var om dan och kläckmaskinen är laddad med nio ankägg...någon som vill köpa ankungar? Beräknad nedkomst runt den 15 augusti, sen laddar vi den nog igen med ankägg, kanske...det är lite krångligt. Med ankäggen ska den öppnas 20 minuter/dag för att kyla ner äggen och sen spraya dem med vatten...har lite svårt för att komma ihåg det.
Nu ska Sparris (Tanspots Grundymans Gustav-Gaspari) ut på koppelpromenad, återkommer snart.
Färdigutgödslat!!! Nu ska jag njuta av en kopp kaffe och titta på regnet...sen min första semestervecka, vecka 28, har vi varit en gång och badat, jag tror inte det varit mer än två dagar med helt uppehållsväder...suck!!
För att återkomma till där jag slutade sist, så tror jag minsann att det var lilla Bibbi det handlade om, min alldeles speciella lilla prinsessa. Hon har ett riktigt pissmärrhumör, ibland vill hon inte bli fångad i hagen. Då låter hon mig komma på 3 meters avstånd, sen skriker hon och skuttar iväg med huvudet mellan frambenen, sen kan hon ligga på en volt runt mig i galopp, kanske 20 meters volt, så hon drar ju inte direkt iväg. Sådär håller det på, tills jag praslar med godispapper i fickan (prassliga pengar går också bra, men godispapper är vanligare i fickorna hos mig) eller går och hämtar en hink med skramligt innehåll, pellets eller...småstenar.
Kommer de andra hästarna för nära så skriker hon, vare sig hon är brunstig eller inte, hon kan stå och kela med de andra hästarna ibland men oftast går hon själv i andra änden av hagen. Trots att hon inte är med de andra hästarna så mycket i hagen, blir de precis skogstokiga när jag tar in henne och lämnar de andra kvar. Cindy kan gå fram och tillbaka längs med staketet och bara skrika, som efter en fölunge och Amaretto står och gnäggar och väntar. Ännu värre liv blir det om jag tar fram transporten, då har jag en galet bräkande get också som vet att han kommer att bli lämnad av Bibbi.
Väl inne i stallet är Bibbi som en filbunke, hon står och ser allmänt tjurig ut i ett hörn och samlar sig för kommande uppgifter. Tillbaka i stallet efter ett träningspass är hon en annan personlighet, då ska det pratas...så fort jag rör mig mellan stallet och selkammarn, eller kommer tillbaka in i stallet utifrån så pratar hon och det är inte bara för att få mat för hon är likadan när hon väl har fått sitt käk. Hon är nog bara så nöjd med att ha fått jobba tror jag!
Dressyren är hon jättefin i...om bara ALLT klaffar, det gäller lika mycket den som sitter i vagnen som ska lyckas hålla alla nerver i skick. Minsta lilla spänning känner Bibbi av och tar chansen att utforma dressyrprogramet efter eget tycke...
I maraton gör hon sitt super-bästa. Hon vet att det är 110 % action som gäller i hindren och hon slappnar av på transportsträckorna där i mellan, sen är hon inte mer än 99 cm hög och vi har en enaxlad vagn så de bästa förutsättningarna är det ju inte, men hon kämpar och älskar det och det är väl huvudsaken!!!
I precisionen gäller det bara att ha tungan rätt i munnen och försöka intala sig själv att det går. Om jag inte tror att jag klarar att köra igenom konerna utan att riva så är det väl självklart att jag river...=) enkelt...!!
Nu har jag åstadkommit lite, tar en paus, har lite kalasstämning att städa undan sen igår, sjörövarballonger och sånt!
Kram så länge!
Sparris har husarrest, det är buren som gäller och enbart skrittpromenader, han har en vrickad tå och skall vara stiiiiilla. Inte helt enkelt att förklara för en 4 månaders valp... Imorgon ska han praktisera med My och Harry på veterinärstationen i Borensberg, vi andra i familjen ska åka till Astrid Lindgrens Värld och med den halta tassen är det bättre att han är lite mera i stillhet än vad han skulle varit om han hälsat på i Katthult och Villa Villerkulla!!
Bibbi går i hagen nu med de andra, med betesreducerare på sig. Hur hårt jag än sätter den så får hon av sig den, nu sitter det en extrarem från "nosgrimman", upp mellan ögonen, bak mellan öronen och fäst i "nackremmen", får se hur länge det sitter, magen verkar inte försvinna iaf...={ grrrrr!!
De stora ankorna, Alice och Ankice, har börjat värpa igen, ett ägg var om dan och kläckmaskinen är laddad med nio ankägg...någon som vill köpa ankungar? Beräknad nedkomst runt den 15 augusti, sen laddar vi den nog igen med ankägg, kanske...det är lite krångligt. Med ankäggen ska den öppnas 20 minuter/dag för att kyla ner äggen och sen spraya dem med vatten...har lite svårt för att komma ihåg det.
Nu ska Sparris (Tanspots Grundymans Gustav-Gaspari) ut på koppelpromenad, återkommer snart.
Färdigutgödslat!!! Nu ska jag njuta av en kopp kaffe och titta på regnet...sen min första semestervecka, vecka 28, har vi varit en gång och badat, jag tror inte det varit mer än två dagar med helt uppehållsväder...suck!!
För att återkomma till där jag slutade sist, så tror jag minsann att det var lilla Bibbi det handlade om, min alldeles speciella lilla prinsessa. Hon har ett riktigt pissmärrhumör, ibland vill hon inte bli fångad i hagen. Då låter hon mig komma på 3 meters avstånd, sen skriker hon och skuttar iväg med huvudet mellan frambenen, sen kan hon ligga på en volt runt mig i galopp, kanske 20 meters volt, så hon drar ju inte direkt iväg. Sådär håller det på, tills jag praslar med godispapper i fickan (prassliga pengar går också bra, men godispapper är vanligare i fickorna hos mig) eller går och hämtar en hink med skramligt innehåll, pellets eller...småstenar.
Kommer de andra hästarna för nära så skriker hon, vare sig hon är brunstig eller inte, hon kan stå och kela med de andra hästarna ibland men oftast går hon själv i andra änden av hagen. Trots att hon inte är med de andra hästarna så mycket i hagen, blir de precis skogstokiga när jag tar in henne och lämnar de andra kvar. Cindy kan gå fram och tillbaka längs med staketet och bara skrika, som efter en fölunge och Amaretto står och gnäggar och väntar. Ännu värre liv blir det om jag tar fram transporten, då har jag en galet bräkande get också som vet att han kommer att bli lämnad av Bibbi.
Väl inne i stallet är Bibbi som en filbunke, hon står och ser allmänt tjurig ut i ett hörn och samlar sig för kommande uppgifter. Tillbaka i stallet efter ett träningspass är hon en annan personlighet, då ska det pratas...så fort jag rör mig mellan stallet och selkammarn, eller kommer tillbaka in i stallet utifrån så pratar hon och det är inte bara för att få mat för hon är likadan när hon väl har fått sitt käk. Hon är nog bara så nöjd med att ha fått jobba tror jag!
Dressyren är hon jättefin i...om bara ALLT klaffar, det gäller lika mycket den som sitter i vagnen som ska lyckas hålla alla nerver i skick. Minsta lilla spänning känner Bibbi av och tar chansen att utforma dressyrprogramet efter eget tycke...
I maraton gör hon sitt super-bästa. Hon vet att det är 110 % action som gäller i hindren och hon slappnar av på transportsträckorna där i mellan, sen är hon inte mer än 99 cm hög och vi har en enaxlad vagn så de bästa förutsättningarna är det ju inte, men hon kämpar och älskar det och det är väl huvudsaken!!!
I precisionen gäller det bara att ha tungan rätt i munnen och försöka intala sig själv att det går. Om jag inte tror att jag klarar att köra igenom konerna utan att riva så är det väl självklart att jag river...=) enkelt...!!
Nu har jag åstadkommit lite, tar en paus, har lite kalasstämning att städa undan sen igår, sjörövarballonger och sånt!
Kram så länge!
Kommentarer
Postat av: Emma
Du är bara så duktig på att skriva! Underhållande.
Det ska bli trevligt att åka en sväng med dig & pissmärren ikväll. Vi ses, kramisar!
Postat av: carina
rolig läsning. kul att du kommit i gång på riktigt med ditt bloggande, ringer dig i morgon kram
Postat av: Kristina
Hej Cissi!
Håller fullkomligt med Emma! Jätterolig läsning.
Du vet att du får komma o trimma på min vågiga bana när du vill! Kram Kristina
Trackback
