Det blev lite tårta kvar
men nu är den slut. Arvid och Daniel är i stan och jag hittade en halv jordgubbsmarrängkolatårta i kylen...Arvid fyllde 4 år igår och vi kan inte ha tårtor i kylen hur länge som helst.
Sparris har husarrest, det är buren som gäller och enbart skrittpromenader, han har en vrickad tå och skall vara stiiiiilla. Inte helt enkelt att förklara för en 4 månaders valp... Imorgon ska han praktisera med My och Harry på veterinärstationen i Borensberg, vi andra i familjen ska åka till Astrid Lindgrens Värld och med den halta tassen är det bättre att han är lite mera i stillhet än vad han skulle varit om han hälsat på i Katthult och Villa Villerkulla!!
Bibbi går i hagen nu med de andra, med betesreducerare på sig. Hur hårt jag än sätter den så får hon av sig den, nu sitter det en extrarem från "nosgrimman", upp mellan ögonen, bak mellan öronen och fäst i "nackremmen", får se hur länge det sitter, magen verkar inte försvinna iaf...={ grrrrr!!
De stora ankorna, Alice och Ankice, har börjat värpa igen, ett ägg var om dan och kläckmaskinen är laddad med nio ankägg...någon som vill köpa ankungar? Beräknad nedkomst runt den 15 augusti, sen laddar vi den nog igen med ankägg, kanske...det är lite krångligt. Med ankäggen ska den öppnas 20 minuter/dag för att kyla ner äggen och sen spraya dem med vatten...har lite svårt för att komma ihåg det.
Nu ska Sparris (Tanspots Grundymans Gustav-Gaspari) ut på koppelpromenad, återkommer snart.
Färdigutgödslat!!! Nu ska jag njuta av en kopp kaffe och titta på regnet...sen min första semestervecka, vecka 28, har vi varit en gång och badat, jag tror inte det varit mer än två dagar med helt uppehållsväder...suck!!
För att återkomma till där jag slutade sist, så tror jag minsann att det var lilla Bibbi det handlade om, min alldeles speciella lilla prinsessa. Hon har ett riktigt pissmärrhumör, ibland vill hon inte bli fångad i hagen. Då låter hon mig komma på 3 meters avstånd, sen skriker hon och skuttar iväg med huvudet mellan frambenen, sen kan hon ligga på en volt runt mig i galopp, kanske 20 meters volt, så hon drar ju inte direkt iväg. Sådär håller det på, tills jag praslar med godispapper i fickan (prassliga pengar går också bra, men godispapper är vanligare i fickorna hos mig) eller går och hämtar en hink med skramligt innehåll, pellets eller...småstenar.
Kommer de andra hästarna för nära så skriker hon, vare sig hon är brunstig eller inte, hon kan stå och kela med de andra hästarna ibland men oftast går hon själv i andra änden av hagen. Trots att hon inte är med de andra hästarna så mycket i hagen, blir de precis skogstokiga när jag tar in henne och lämnar de andra kvar. Cindy kan gå fram och tillbaka längs med staketet och bara skrika, som efter en fölunge och Amaretto står och gnäggar och väntar. Ännu värre liv blir det om jag tar fram transporten, då har jag en galet bräkande get också som vet att han kommer att bli lämnad av Bibbi.
Väl inne i stallet är Bibbi som en filbunke, hon står och ser allmänt tjurig ut i ett hörn och samlar sig för kommande uppgifter. Tillbaka i stallet efter ett träningspass är hon en annan personlighet, då ska det pratas...så fort jag rör mig mellan stallet och selkammarn, eller kommer tillbaka in i stallet utifrån så pratar hon och det är inte bara för att få mat för hon är likadan när hon väl har fått sitt käk. Hon är nog bara så nöjd med att ha fått jobba tror jag!
Dressyren är hon jättefin i...om bara ALLT klaffar, det gäller lika mycket den som sitter i vagnen som ska lyckas hålla alla nerver i skick. Minsta lilla spänning känner Bibbi av och tar chansen att utforma dressyrprogramet efter eget tycke...
I maraton gör hon sitt super-bästa. Hon vet att det är 110 % action som gäller i hindren och hon slappnar av på transportsträckorna där i mellan, sen är hon inte mer än 99 cm hög och vi har en enaxlad vagn så de bästa förutsättningarna är det ju inte, men hon kämpar och älskar det och det är väl huvudsaken!!!
I precisionen gäller det bara att ha tungan rätt i munnen och försöka intala sig själv att det går. Om jag inte tror att jag klarar att köra igenom konerna utan att riva så är det väl självklart att jag river...=) enkelt...!!
Nu har jag åstadkommit lite, tar en paus, har lite kalasstämning att städa undan sen igår, sjörövarballonger och sånt!
Kram så länge!
Sparris har husarrest, det är buren som gäller och enbart skrittpromenader, han har en vrickad tå och skall vara stiiiiilla. Inte helt enkelt att förklara för en 4 månaders valp... Imorgon ska han praktisera med My och Harry på veterinärstationen i Borensberg, vi andra i familjen ska åka till Astrid Lindgrens Värld och med den halta tassen är det bättre att han är lite mera i stillhet än vad han skulle varit om han hälsat på i Katthult och Villa Villerkulla!!
Bibbi går i hagen nu med de andra, med betesreducerare på sig. Hur hårt jag än sätter den så får hon av sig den, nu sitter det en extrarem från "nosgrimman", upp mellan ögonen, bak mellan öronen och fäst i "nackremmen", får se hur länge det sitter, magen verkar inte försvinna iaf...={ grrrrr!!
De stora ankorna, Alice och Ankice, har börjat värpa igen, ett ägg var om dan och kläckmaskinen är laddad med nio ankägg...någon som vill köpa ankungar? Beräknad nedkomst runt den 15 augusti, sen laddar vi den nog igen med ankägg, kanske...det är lite krångligt. Med ankäggen ska den öppnas 20 minuter/dag för att kyla ner äggen och sen spraya dem med vatten...har lite svårt för att komma ihåg det.
Nu ska Sparris (Tanspots Grundymans Gustav-Gaspari) ut på koppelpromenad, återkommer snart.
Färdigutgödslat!!! Nu ska jag njuta av en kopp kaffe och titta på regnet...sen min första semestervecka, vecka 28, har vi varit en gång och badat, jag tror inte det varit mer än två dagar med helt uppehållsväder...suck!!
För att återkomma till där jag slutade sist, så tror jag minsann att det var lilla Bibbi det handlade om, min alldeles speciella lilla prinsessa. Hon har ett riktigt pissmärrhumör, ibland vill hon inte bli fångad i hagen. Då låter hon mig komma på 3 meters avstånd, sen skriker hon och skuttar iväg med huvudet mellan frambenen, sen kan hon ligga på en volt runt mig i galopp, kanske 20 meters volt, så hon drar ju inte direkt iväg. Sådär håller det på, tills jag praslar med godispapper i fickan (prassliga pengar går också bra, men godispapper är vanligare i fickorna hos mig) eller går och hämtar en hink med skramligt innehåll, pellets eller...småstenar.
Kommer de andra hästarna för nära så skriker hon, vare sig hon är brunstig eller inte, hon kan stå och kela med de andra hästarna ibland men oftast går hon själv i andra änden av hagen. Trots att hon inte är med de andra hästarna så mycket i hagen, blir de precis skogstokiga när jag tar in henne och lämnar de andra kvar. Cindy kan gå fram och tillbaka längs med staketet och bara skrika, som efter en fölunge och Amaretto står och gnäggar och väntar. Ännu värre liv blir det om jag tar fram transporten, då har jag en galet bräkande get också som vet att han kommer att bli lämnad av Bibbi.
Väl inne i stallet är Bibbi som en filbunke, hon står och ser allmänt tjurig ut i ett hörn och samlar sig för kommande uppgifter. Tillbaka i stallet efter ett träningspass är hon en annan personlighet, då ska det pratas...så fort jag rör mig mellan stallet och selkammarn, eller kommer tillbaka in i stallet utifrån så pratar hon och det är inte bara för att få mat för hon är likadan när hon väl har fått sitt käk. Hon är nog bara så nöjd med att ha fått jobba tror jag!
Dressyren är hon jättefin i...om bara ALLT klaffar, det gäller lika mycket den som sitter i vagnen som ska lyckas hålla alla nerver i skick. Minsta lilla spänning känner Bibbi av och tar chansen att utforma dressyrprogramet efter eget tycke...
I maraton gör hon sitt super-bästa. Hon vet att det är 110 % action som gäller i hindren och hon slappnar av på transportsträckorna där i mellan, sen är hon inte mer än 99 cm hög och vi har en enaxlad vagn så de bästa förutsättningarna är det ju inte, men hon kämpar och älskar det och det är väl huvudsaken!!!
I precisionen gäller det bara att ha tungan rätt i munnen och försöka intala sig själv att det går. Om jag inte tror att jag klarar att köra igenom konerna utan att riva så är det väl självklart att jag river...=) enkelt...!!
Nu har jag åstadkommit lite, tar en paus, har lite kalasstämning att städa undan sen igår, sjörövarballonger och sånt!
Kram så länge!
försvunna inlägg...
Som jag har skrivit och skrivit, varje dag, nåt jättefel har drabbat min dator för inget har blivit publicerat på bloggen...=P
...jag ska bättra mig!!!!!
En ny dag
Jag kommer aldrig hinna skriva varje dag, eller ha lust att skriva varje dag rättare sagt...undrar varför jag har ett jobb där jag aldrig sitter still-jag kan inte sitta still-jag ska skriva så ofta som möjligt iaf...
Jag och Bibbi tränade för My igår och hon sover över där så jag ska dit bums och fortsätta där vi slutade. Det gick lite bra på slutet, men hon är ju lite envis damen och vi har några ganska höga trösklar att kravla över, men sen så... Det vore ju trevligt att verkligen kunna sätta dressyren när vi väl är inne på banan. Nästa tävling är Vaggeryd där vi för första gången kör Fei nr 3, jättespännande. Nu går jag ner och dricker lite kaffe, sen väcker jag Arvid och sen åker vi. Ska ta lite kort i eftermiddag och ladda in här om jag kan!
Kram!
Jag och Bibbi tränade för My igår och hon sover över där så jag ska dit bums och fortsätta där vi slutade. Det gick lite bra på slutet, men hon är ju lite envis damen och vi har några ganska höga trösklar att kravla över, men sen så... Det vore ju trevligt att verkligen kunna sätta dressyren när vi väl är inne på banan. Nästa tävling är Vaggeryd där vi för första gången kör Fei nr 3, jättespännande. Nu går jag ner och dricker lite kaffe, sen väcker jag Arvid och sen åker vi. Ska ta lite kort i eftermiddag och ladda in här om jag kan!
Kram!
Oj vad roligt
att så många har kommenterat =) Man är väl aldrig för gammal Lotta!! Skärpning! Jag lovar verkligen att försöka skriva varje dag om nån vänlig själ kan informera mig om hur det ska gå till när jag inte är hemma, jag får ju inte min router att funka, Christoffer kom ut snart och hjälp mig!!!
Kvällen igår blev sen natt...med väldigt många grisar...på väldigt nära håll. När vi var vid en foderplats kom grisarna tillbaka mot oss helt dumt trots att vi pratade och lyste med ficklampa. Jag bar en ganska rädd Arvid och hade grisar på faktiskt bara 3-4 meters avstånd, jättespännande!! Och vilka kantarellmarker, om inte grisarna redan har satt i sig allt!
Sen åkte vi på en jättegammal grus/gräsväg och jag tänkte - åhhh, vad fint! Hit skulle man ta transporten och åka och köra Bibbi, eller kanske inte med tanke på alla grisar.
Idag har det inte hunnit hända så mycket här, Sparris hittade en smörgås från gårddagens matsäck och satte i sig, det är det ända, så jag tänkte börja med lite presentation av mina djur!!! Börjar såklart med Bibbi!
Vi träffades i januari 2002, när jag just hade förlorat min lilla Maestro (också shettis) som blev påkörd runt jul. Jag hade köpt en släde till honom av en alldeles underbar liten tomte i Ulrika-skogarna vid namn P-O Börgesson. Han fick höra talas om den händelsen och skickade ett tröstande kort och uppmanade mig att komma och titta på ett sto han hade som inte kom överens med hans gammla trotjänare Robin, 21 år. (mörkbrun shettis i nordsvenksmodell, superhäftig som han har att köra ved med i skogen och massor med åldersvita hår i pannan) Bibbi var då 4 år och i stort sett inte så mycket mer än ledd i grimma. Jag köpte henne iaf och har såklart aldrig ångrat det. Hon var inte så van att vara inne, alltid gått på lösdrift ute, så första gången hon skulle in i boxen fick jag faktiskt använda dressyrspöt och peta på henne för hon ville inte gå in... Hon kördes in med hjälp utav en lastpall...och hade väl varit förspänd för vagn ca 10 gånger när vi körde en precision i Erikstads ridhus...fast andra rundan gick bra när hon liksom kom på vad hon förväntades göra!
Mina planer var att betäcka henne och valet föll på hingsten Bonance von Dorpzicht, svart och relativt nära och billigt vet jag att jag tänkte och hade väl kanske inte valt riktigt samma idag...men men. Bibbi blev dräktig efter två månader hos hingsten och i maj, närmare bestämt 30 maj, samma dag som Maestro var född, kom då lilla Amaretto. En grå liten tanig älgkalv som döptes efter att jag och pappa varit i Rostock på julmarknad och druckigt "Glüwein mit Amaretto", typ glögg med mandellikör i, supergott! Det var i Maj 2003 och i Juni flyttade vi ut hit till Säbylund.
Nu tänker inte jag sitta här inne mer, återkommer med Bibbis historia vid ett senare tillfälle...Tusen tack för att ni vill läsa om oss!!!
Kram Cissi!
Kvällen igår blev sen natt...med väldigt många grisar...på väldigt nära håll. När vi var vid en foderplats kom grisarna tillbaka mot oss helt dumt trots att vi pratade och lyste med ficklampa. Jag bar en ganska rädd Arvid och hade grisar på faktiskt bara 3-4 meters avstånd, jättespännande!! Och vilka kantarellmarker, om inte grisarna redan har satt i sig allt!
Sen åkte vi på en jättegammal grus/gräsväg och jag tänkte - åhhh, vad fint! Hit skulle man ta transporten och åka och köra Bibbi, eller kanske inte med tanke på alla grisar.
Idag har det inte hunnit hända så mycket här, Sparris hittade en smörgås från gårddagens matsäck och satte i sig, det är det ända, så jag tänkte börja med lite presentation av mina djur!!! Börjar såklart med Bibbi!
Vi träffades i januari 2002, när jag just hade förlorat min lilla Maestro (också shettis) som blev påkörd runt jul. Jag hade köpt en släde till honom av en alldeles underbar liten tomte i Ulrika-skogarna vid namn P-O Börgesson. Han fick höra talas om den händelsen och skickade ett tröstande kort och uppmanade mig att komma och titta på ett sto han hade som inte kom överens med hans gammla trotjänare Robin, 21 år. (mörkbrun shettis i nordsvenksmodell, superhäftig som han har att köra ved med i skogen och massor med åldersvita hår i pannan) Bibbi var då 4 år och i stort sett inte så mycket mer än ledd i grimma. Jag köpte henne iaf och har såklart aldrig ångrat det. Hon var inte så van att vara inne, alltid gått på lösdrift ute, så första gången hon skulle in i boxen fick jag faktiskt använda dressyrspöt och peta på henne för hon ville inte gå in... Hon kördes in med hjälp utav en lastpall...och hade väl varit förspänd för vagn ca 10 gånger när vi körde en precision i Erikstads ridhus...fast andra rundan gick bra när hon liksom kom på vad hon förväntades göra!
Mina planer var att betäcka henne och valet föll på hingsten Bonance von Dorpzicht, svart och relativt nära och billigt vet jag att jag tänkte och hade väl kanske inte valt riktigt samma idag...men men. Bibbi blev dräktig efter två månader hos hingsten och i maj, närmare bestämt 30 maj, samma dag som Maestro var född, kom då lilla Amaretto. En grå liten tanig älgkalv som döptes efter att jag och pappa varit i Rostock på julmarknad och druckigt "Glüwein mit Amaretto", typ glögg med mandellikör i, supergott! Det var i Maj 2003 och i Juni flyttade vi ut hit till Säbylund.
Nu tänker inte jag sitta här inne mer, återkommer med Bibbis historia vid ett senare tillfälle...Tusen tack för att ni vill läsa om oss!!!
Kram Cissi!
Nu har jag också gjort det jag aldrig trodde jag skulle göra...
Hej alla!
Alla andra gör det ju så då måste ju jag också!!! Just nu kommer jag mest skriva om hästarna, min duktiga lilla Bibbi framförallt, som jag kvalat till SM i körning med och som jag är så stolt över, min lilla hund Sparris som avslutade sin valpkurs igår och gör sin utställningsdebut i augusti, som jag också är så stolt över och lilla Arvid med det enorma humöret...hmmmm som jag också är så stolt över...jaaaa jag är så stolt över Daniel också...!!
Nu ska jag ut i mina rabatter, sen köra Bibbi, sen med resten av familjen ikväll och jaga vildsvin, spännande. Sparris blir nattad innan och får stanna hemma, han är inte tänkt som griswobbler...=)
Kram så länge!
Alla andra gör det ju så då måste ju jag också!!! Just nu kommer jag mest skriva om hästarna, min duktiga lilla Bibbi framförallt, som jag kvalat till SM i körning med och som jag är så stolt över, min lilla hund Sparris som avslutade sin valpkurs igår och gör sin utställningsdebut i augusti, som jag också är så stolt över och lilla Arvid med det enorma humöret...hmmmm som jag också är så stolt över...jaaaa jag är så stolt över Daniel också...!!
Nu ska jag ut i mina rabatter, sen köra Bibbi, sen med resten av familjen ikväll och jaga vildsvin, spännande. Sparris blir nattad innan och får stanna hemma, han är inte tänkt som griswobbler...=)
Kram så länge!
